RysareochFantasy

Så mina vänner…

Fredagen den trettonde –av alla datum!- juni fick jag ett samtal på skyddat nummer. Det var Lokalblaskan som genom ett tips (jag vet nog vem!) fått reda på min medverkan i Eskapix. Det hör ju inte direkt till vanligheterna med fantastikförfattare, eller författare överhuvudtaget häromkring. De frågade om en intervju och inte så lite överraskad tackade jag vänligt men bestämt nej.

Samma kväll diskuterade jag det hela med min fästmö och hon tryckte på om att jag borde faktiskt ställa upp.

Nåväl, bra reklam för Eskapix, eldsjälen Henrik och mitt eget skrivande tänkte jag lite flummigt och på måndagen hörde jag av mig till blaskan.

Så på torsdan den 19:e blev intervjun av. Jag grämde mig och våndades och ångrade mig innan den ens blev av och gladdes åt att dra till Grekland innan den han komma i tryck. (23/6-08)

Nedan följer hela klabbet med originalbilder till. Det jag är mest missnöjd över är att min kommande medverkan i Eskapix volym 6 inte framgår -då det liksom var mitt huvudsyfte med att ställa upp- och vinklingen är inte heller vad jag ville. Inte heller har jag någon novellsamling på lut, tyvärr.

Det är gott om rena faktafel och förvrängda citat, något som de som känner till mitt skrivande säkert märker, men jag ser ingen mening med att sitta här och ”dementera” det hela. Det känns bara löjligt. De som undrar är som vanligt välkomna att höra av sig till rysareochfantasy@hotmail.com med frågor eller kommentarer. Nu kör vi.

Förstasidan av tidningen:

Stewe Sundin kan vara Laholms ende skräckförfattare. Till vardags jobbar han med ungdomar.

Möte med skräckförfattare

Ingenting för de lättskrämda – LT har träffat skräckförfattaren Stewe Sundin. Till vardags hjälper han ungdomar som elevassistent på Altona Resursskola. På fritiden skriver han nervkrypande berättelser om psykologisk skräck i mörka skogar och ödsliga hus med mystiska hemligheter.

Sidan 6:

Med skräck som tillflykt

”Att läsa skräckböcker är ett sätt att bearbeta det hemska i vardagen”

Stewe Sundin kan vara Laholms enda skräckförfattare. I våras gjorde han debut i tidsskriften Eskapix och senare i år kommer troligtvis en novellsamling.

Hobby/Passion: skräckförfattare

Bor: centrala Laholm

Yrke: elevassistent

Familj: sonen Wincent och sambon Anita

Bästa skräckfilm: Jurtjyrkogården (klassisk skräckfilm från 1989 efter Stephen Kings roman)

Bästa rollspel: Drakar och demoner

Bästa band: Motörhead

Hårdkokt psykologisk skräck med inspiration från de småländska skogarna och det halländska havet –så beskriver skräckförfattaren Stewe Sundin sina alster.

Till vardags är han elevassistent på Altona Resursskola. På fritiden skriver han psykologiska skräckberättelser. Stewe Sundin har skrivit sedan han var i tonåren och för honom har skräcken alltid varit en tillflyktsort.

-Jag tror att många som har haft en strulig uppväxt har dragits till den här världen. Att läsa hemska grejer kanske blir ett sätt att bearbeta det hemska i vardagen, säger han.

Roman är målet

Han beskriver sitt skrivande som en hobby som vuxit fram gradvis. I april hade han med en skräcknovell i tidningen Eskapix. Nästa steg blir en novellsamling men målet är en roman.

-Jag skriver om hemska saker som händer vanliga människor. Den svenska skräcken präglas delvis av socialrealism och miljöerna –stora skogar och ödsliga gamla hus har vi gott om här i Norden, säger han.

Allt som utvecklar fantasin bland dagens unga är av godo. Stewe Sundin är inte en av dem som vill förbjuda taktikspel och rollspel, även om de är våldsamma.

-Det mesta våldet får vi från tv. I min erfarenhet har de som håller på med interaktiva spel en bra koll på var gränsen mellan verklighet och fiktion går. Samtidigt handlar det ofta om att bygga upp en värld med egna karaktärer, att använda sin fantasi helt enkelt.

Föder kreativitet

I sitt arbete har Stewe Sundin daglig kontakt med ungdomar. Många kommer från otrygga hemförhållanden, alkohol och droger kryper nedåt i åldrarna. Samtidigt spirar kreativitet i tristess och förortsmisär.

-Författare, band, mycket kreativitet föds i småstäder och förorter. Jag har själv fått inspiration från min uppväxt och jag uppmuntrar ungdomarna att hitta sin egen grej utifrån deras verklighet, säger han.

Foto och artikel: Lotta Andersson